På Brottets bana!

Nu går väl skam på torra land, eller? Idag for i alla fall Lalle och jag till Höör för just detta! Förklaring kommer, så lugn bara.
I folkmun kallas den smalspåriga decauvillejärnvägen som utgick från Höörs station och gick söderut till Stanstorps stenbrott. Idag är den nerlagd och bortplockad, men en trevlig stig leder dithän. Ganska så lätt att gå men just i stenbrottet är det litta sunkigt och blött.
Lalle trodde det skulle vara mer ett öppet schakt typ stenbrottet i Bäckhaladalen precis norr om Simrishamn. Själv fantiserade jag att det var en överväxt plats som knappt gick att upptäcka i naturen. Läs mer om det H Ä R!!!

Några bilder följer här nedan.

Miljön var fantastiskt skön får jag nog säga, en miljö som jag säkerligen återkommer till. Hur långt från Höörs station stenbrottet ligger? Gångvägen cirka 4 km.
Vi fortsatte vidare mot Orups sanatorium efteråt.

Allt som allt fungerade denna järnväg under 5 år, från 1905 till 1910.
En sak som kanske inte är helt känd var då Domkyrkan byggdes så hämtades sandsten från just denna plats.

/ Lars

Där vattnet rusar fram.

En speciell plats i Malmö är ju Västra hamnen som byggts upp på den yta där Kockums verkstäder och SAAB-fabriken stod. I den västligaste delen påbörjades hela resan med uppbyggandet av en areal på 217 hektar vilket bör motsvara cirka 400 fotbollsplaner. Med andra ord ganska så stort. Allt är inte bebyggt ännu, men allt sker i en rasande fart. Över 7000 personer bor i stadsdelen. Här finns ju annars både industri kvar liksom högskolans enorma lokaler i gamla ubåtshallen. Stapelbäddsparken inte att glömma, denna fina och mycket uppskattade anläggning för brädåkarna.

Nog om presentationen, för nu ger vi oss bort till den lilla kanalen nedanför Kockums fritid där tre husbåtar ligger förankrade. Alldeles intill finns en vägg med en mängd kranar som sommartid står och droppar vatten, och precis intill finns, hör och häpna, ett vattenfall mitt i Malmö. Här kan man gå under.

Alla prickarna på väggen i sista bilden är just kranarna som bara är där.

För ett par månader sedan blev jag "kidnappad" av en ungersk kvinna, och vi tog oss fram dit då.

Marianna heter hon som såg till att jag hade en trevlig eftermiddag under påsken.

Så man kan säga att Västra hamnen har många överraskningar var man än går.
Här har jag även mött personer som jobbar på samma företag som jag, eller som jobbat där. Många är de som söker sig hit för att bo, eller som jag, för att fotografera.

/ Lars

För si så där 51 år sedan.

Ungefär så många år sedan var det som huset jag växte upp i byggdes. Om en och en halv vecka så byter det ägare för första gången. Ända huset på gatan som inte bytt ägare tidigare. Ett ungt par har nu köpt det och ska påbörja renovering av det som inte gjorts på alla år, eller som gjorts för ganska så längesedan.

1964

1980-talet

1990-talet

Tre bilder från ungefär samma vinkel. Idag är gavlarna målade i vitt medan långsidan i gult.

Många minnen finns bevarade både hos mig och säkerligen även hos mina bröder.

/ Lars