Animals in Scania

 Last Saturday I had the opportunity to accompany my friend Matts on a small "photo safari" in what is known as the "eagle kingdom". Just east of Malmö in Skåne, there are many birds of prey during the winter, and many go out to look for eagles. We saw the sea eagle on two occasions, once on the ice on Näsbyholmssjön just outside Skurup, and the second time at Björkelunda right next to Oxie.

Now it wasn't just eagles that visited us there, but also fallow deer and roe deer. I'll let the pictures do the talking. Here you go!!!

Here are my pilote this day. Matts, thank you!

Early morning rime frost

a lot of white-cheeked goose

seven whooper swan

the deer observes me

Three deer walk away.

Great Grey Shrike

watching deer

Two eagle at the ice

The sea eagle takes off and sits in a nearby tree

The day after I see swan and squirrel.

The reigning swans in the lake

look out, do you see me?

Look at me!

Birdy nam nam

 Fåglar intresserar mig en del. Ser jag en komma flygande försöker jag identifiera vilken art det handlar om. Har jag kameran med och de kommer flygande, då skjuter jag dom.

/ Lars

Gammal skåpmat igen, fast andra bilder

Två sångsvanar kom intill oss för landning på den tillfälliga lilla sjön. Några månader senare då jag passerade vid nästa tillfälle fanns inget vatten kvar där. Siktet för oss, Matts, Magnus och jag var ett större antal dovhjortar stående på ett fält strax intill.

Efter denna fina händelse fortsatte vi ner mot hagen där hjortarna stod och kände ingen som helst oro, till en början i alla fall. Strax började någon av individerna se oss och varnade alla de andra på ett tyst sätt.

Ibland är det inte helt enkelt att skilja på om det är dovhjortar eller rådjur. Har i alla fall fått för mig att rådjur ofta inte är mer än några stycken tillsammans, medan dovhjortarna är i större flock.
Vi fortsatte en bit till då ett ödehus/ödegård framträdde inför oss.

Frågan är om den står kvar idag? Exakt 1,22 kilometer öster om startbanan på Sturups flygplats finns denna gård, och cirka 650 meter norr om Björkesåkrasjön.

/ Lars

En plats alla bör besöka någon gång i livet!

En plats jag åker till om och om igen är nationalparken på Söderåsen. Den lilla sjön här vid Skäralid är en sagolik plats med vatten som alltid, vill jag nog säga, står alldeles stilla. Ofta simmar Sångsvansparet omkring och visar upp sina ungar. I andra änden från där bilden är tagen finns en bäck som på hösten är vattenrik och nästan torrlagd på andra delar av året. Någon km upp finns en fors av mindre slaget men med en njutbar ljudnivå som får en att känna välbehag och ger en massor av energi. Platsen bör besökas av alla skåningar en gång i livet, det är min åsikt i det hela. Delen runt sjön kan även rullstolsburna njuta av en fantastisk natur.

Se mer på SÖDERÅSENS NATIONALPARK

Se GPS-koordinaterna nedan!

WGS84

56°2'17.5"N 13°15'4.1"E

WGS84 DDM

56°2.292'N 13°15.069'E

WGS84 decimal (lat, lon)

56.038199, 13.251143

RT90 (nord, öst)

6215129, 1340818

SWEREF99 TM (nord, öst)

6211710, 391042 

/ Lars

Måkläppen en solig januaridag

Måkläppen vet nog de flesta var det ligger någonstans. Den yttersta spetsen på Falsterbo-näset där Östersjön möter Öresund. Tre månader om året (november, december och januari) är där tillträde för allmänheten. Området är skyddat för att sälarna ska kunna leva ett skyddat liv och föda upp sina ungar där.
Platsen är otillgänglig för alla som på något sätt har svårt att gå. 
Jag och Lalle fick idén i fredags och genomförde den igår. Bussen från centralen i Malmö avgick halvtio och vi anlände hållplats Papegojvägen i Falsterbo knappt en timme senare. Första delen av promenaden var fina asfalterade gator som så småningom övergick mer och mer till sand.

En härlig oas alldeles vid Flommens golfbana

Badhytter vid Flommen

Lägg till bildtext

Första delen av stranden vi skulle forcera. Kameran vänd mott norr

Redan i början insåg vi att detta projekt bättre lämpar sig för de under de 50 åren. Vi var inte helt ensamma denna dag då vädret var på sitt bästa humör med lagom molnighet och i princip vindstilla. Inte några vågor heller att yvas över.
Vi fortsatte söderut.

Då börjar vandringen

Någon har varit här ...

Inte speciellt höga vågor här inte

Som ett hav ska vara, inget synligt i horisonten.

Mycket av vandringen var att spana motiv att ta med sig hem. På vägen ut blev det en hel del bilder på folk som vandrade, men även på pausande folk ...

Några sångsvanar passerade oss

Sångsvanar

Öresundsbron i fonden

Nu smalnar det av

Posering vid ett gammalt vrak

Ett landmärke av något slag

Här vid landmärket stannade många sin vandring. Den långa sandreveln ut är säkert 3 km till.

Längst ut satt en del människor och bara kikade, och en hel del var ute vid strandkanten för att se sälarna på lite närmre håll. Härliga djur som var väldigt nyfikna av sig. En upplevelse minsann. Glad jag fick dessa bilder på dem i alla fall.
Efter en kort stund och lite vila där insåg vi att vi nu bara var halvvägs. Vandringen börjar nu norrut.

Vid yttersta spetsen.

Lite förvånad att se vadare redan nu den 5 januari.

Minst tre arter såg jag denna dag.

Fryser inte om fötterna precis.

Snart inne "på land" igen

Snart är stränderna invaderade av badgäster.

Några vill vara störst.

Med tunga steg.

Så efter cirka 12 km varav kanske 10 i sand, så känns det rejält i mina gamla ben. I vilket fall som helst så var jag nöjd med dagen. I veckan som gick var det väldigt mycket att göra, och det kändes ordentligt av det denna vackra lördag i januari 2013.

/ Lars