I Burlövs by fann vi dessa "häckapåckar", ett uttryck min pappa ofta använde för just hästapållar, det vill säga hästar för dig som inte ens hört det uttrycket.
Dessa tre, i den ena hagen, och de andra två trivdes ute i solen fast värmen inte följde med hela vägen ner till jordytan. De var nyfikna och gnabbades även lite sins emellan.
Har aldrig kommit överens med hästar till 100 % då de biter i ena änden och sparkas i den andra ;-)
Intill kyrkan som fanns vid sidan om fann jag en trevlig skugga som jag också vill förmedla till dig här. Lite kuriosa, i denna kyrka döptes min brorson Henrik för snart 24 år sedan.
/ Lars






