Att bevara eller inte?

Vi människor är alla olika till hur vi ser på framtid, och baktid (förlåt, Historia). Jag är nog den typ av människa som tycker att vi bör bevara någonting av vår historia till kommande generationer. Idag gick jag längs kajen vid Ön i Limhamn och tog ett antal bilder på den gamla cementfabriken, en plats som mängder av Limhamnsbor haft som arbetsplats. Självklart, för mig, bör delar av en sådan viktig industri i samhället bevaras åt eftervärlden. Vad jag fått till mig ska tre silos bevaras och byggas bostäder i. Ser verkligen fram emot det. jag skulle kanske till och med kunna bosätta mig i en sådan.

Eftersom jag gillar platsen, och alla platser med övergivet, så lägger jag ut många fler bilder idag än brukligt.
När jag plåtade gick några förbi och tyckte att rasket skulle rivas, för det var bara en skam alltihopa. Kikar vi på husen runtomkring så är de fulare än vad dessa ruiner är, så säger jag ;-)

Jag ser sådana platser som fotoobjekt, där man kan hitta hur många infallsvinklar som helst. 
Lite längre bort finns en annan nästan raderad industribyggnad som tillhörde Ljungmans (eller något ditåt) som tillverkade bensinpumpar.
Där finns också lite att hämta för en kameranörd . . .

Två bilder från Ljungmans fabriker i Limhamn. Se gärna fler bilder på denna förträffliga sida som besöker övergivna platser. Tillträde förbjudet!

/ Lars

Husie mosse efter jobbet.

Husie mosse är ett ständigt återkommande ställe här i min blogg. Inte så konstigt då det är en plats som gjorde att jag köpte lägenhet inte långt därifrån. För övrigt har det gått 10 år sedan jag bosatte mig i Malmös utkant.
Platsen i fråga är en oas för mig. Här kan jag sitta ner och bara ta det lugnt, och mig veterligen så kan jag inte räkna alla gånger som kameran funnits med.
Första gången jag besökte området, om vi nu inte räknar året jag gjorde lumpen på LV 4, var då parken precis börjat användas med den lilla sjön på för lite mer än 15 år sedan. Idag är här uppvuxet och vackert.
Träffade några fågelskådare för en tid sedan som sa att här setts över 100 olika fågelarter.
Igår gick jag ner där efter jobbet med kameran och fångade lite olika motiv.

Hoppas nu bilderna kan förmedla det jag känner när jag går där.
Kameran som användes var en Canon 7D mark II samt ett Canon 70-200mm 4.0L, en bra kombination minsann.

/ Lars

14,65 km från Råå hamn - österut!

Rakt österut från Råå finner man denna intressanta byggnad. Här har bland annat keramik till operahuset i Sidney tillverkats.
Redan 1875 började man bryta kol i området. Idag vill flera människor att bruksmiljön ska bevaras. Vi får väl se hur det blir med det.

Platsen är inte så väldigt välbesökt, det påmindes vi om då ett rådjur hoppade upp i en väldans fart.
En kuriosa i sammanhanget var att utanför hade en större mängd motorcyklar samlats, kanske uppemot ett 100-tal tror jag. Vrålade på bra när de drog iväg.

/ Lars

På Brottets bana!

Nu går väl skam på torra land, eller? Idag for i alla fall Lalle och jag till Höör för just detta! Förklaring kommer, så lugn bara.
I folkmun kallas den smalspåriga decauvillejärnvägen som utgick från Höörs station och gick söderut till Stanstorps stenbrott. Idag är den nerlagd och bortplockad, men en trevlig stig leder dithän. Ganska så lätt att gå men just i stenbrottet är det litta sunkigt och blött.
Lalle trodde det skulle vara mer ett öppet schakt typ stenbrottet i Bäckhaladalen precis norr om Simrishamn. Själv fantiserade jag att det var en överväxt plats som knappt gick att upptäcka i naturen. Läs mer om det H Ä R!!!

Några bilder följer här nedan.

Miljön var fantastiskt skön får jag nog säga, en miljö som jag säkerligen återkommer till. Hur långt från Höörs station stenbrottet ligger? Gångvägen cirka 4 km.
Vi fortsatte vidare mot Orups sanatorium efteråt.

Allt som allt fungerade denna järnväg under 5 år, från 1905 till 1910.
En sak som kanske inte är helt känd var då Domkyrkan byggdes så hämtades sandsten från just denna plats.

/ Lars

Där vattnet rusar fram.

En speciell plats i Malmö är ju Västra hamnen som byggts upp på den yta där Kockums verkstäder och SAAB-fabriken stod. I den västligaste delen påbörjades hela resan med uppbyggandet av en areal på 217 hektar vilket bör motsvara cirka 400 fotbollsplaner. Med andra ord ganska så stort. Allt är inte bebyggt ännu, men allt sker i en rasande fart. Över 7000 personer bor i stadsdelen. Här finns ju annars både industri kvar liksom högskolans enorma lokaler i gamla ubåtshallen. Stapelbäddsparken inte att glömma, denna fina och mycket uppskattade anläggning för brädåkarna.

Nog om presentationen, för nu ger vi oss bort till den lilla kanalen nedanför Kockums fritid där tre husbåtar ligger förankrade. Alldeles intill finns en vägg med en mängd kranar som sommartid står och droppar vatten, och precis intill finns, hör och häpna, ett vattenfall mitt i Malmö. Här kan man gå under.

Alla prickarna på väggen i sista bilden är just kranarna som bara är där.

För ett par månader sedan blev jag "kidnappad" av en ungersk kvinna, och vi tog oss fram dit då.

Marianna heter hon som såg till att jag hade en trevlig eftermiddag under påsken.

Så man kan säga att Västra hamnen har många överraskningar var man än går.
Här har jag även mött personer som jobbar på samma företag som jag, eller som jobbat där. Många är de som söker sig hit för att bo, eller som jag, för att fotografera.

/ Lars

För si så där 51 år sedan.

Ungefär så många år sedan var det som huset jag växte upp i byggdes. Om en och en halv vecka så byter det ägare för första gången. Ända huset på gatan som inte bytt ägare tidigare. Ett ungt par har nu köpt det och ska påbörja renovering av det som inte gjorts på alla år, eller som gjorts för ganska så längesedan.

1964

1980-talet

1990-talet

Tre bilder från ungefär samma vinkel. Idag är gavlarna målade i vitt medan långsidan i gult.

Många minnen finns bevarade både hos mig och säkerligen även hos mina bröder.

/ Lars