Ett "måsteställe" att besöka!

Ganska prick mitt i Skåne ligger denna sagolika plats, Söderåsens Nationalpark. Det är en ravin som mellan högsta och lägsta punkten når cirka 100 meter. Vid Kopparhattens utsiktsplats kan du se långt bort mot öster.
Min vanliga rutt i denna terräng är nere i dalgången. Spänger är utlagda någon km in i ravinen, vilket gör det ganska enkelt att ta sig fram. Mitt, oftast, primära mål är en liten fors cirka en km in i ravinen, en som just igår hade hyfsat mycket vatten. Stativ, ND-filter och fjärrutlösare gjorde susen. Bilderna något mörka, men å andra sidan är det ganska dunkelt mellan ravin-sidorna.

På tillbakavägen stannade vi upp och samtalade med en yngre kvinna som kikade upp i ett träd. Jag frågade vad för fågel hon kikade på. En fladdermus var det, inget annat. Den satt på trädstammen 5 meter upp.
Bussen kom cirka 10 minuter efter vi kommit till hållplatsen. Väl i Klippan fick vi vänta på tåget, och då passade vi på att äta vars en baguette som gjodes medan vi väntade. Fantastiskt gott!!!

/ Lars

Oasen!

(Klicka på bilderna för att se dem större)

Ett återkommande besök blir det då och då i oasen för mig. En oas som jag hittade redan för över trettio år sedan då min bostad fanns i norra delen av Helsingborg. Då var det norra delen, idag så finns många fler bostäder norr om, i Sankta Maria-området. Det sägs bo över 10 000 personer där, i en stadsdel som inte fanns "på min tid".

Från Kurirgatan som jag hade adressen på gick man ganska snabbt bort till Pålsjö skog, en plats som upptäcktes redan i början av åttiotalet när jag arbetade på en särskola ute på Mattias Güllischgatan intill skogen.

Från stranden upp till Thalassa vandrarhem.

Skogen intill tennisbanorna.

Har du inte besökt platsen rekommenderar jag det verkligen, och varför inte passa på att äta en våffla ute vid den gamla dansbanan som ligger mellan Pålsjö slott och Krematoriet och Pålsjö kyrkogård.

/ Lars

Några veckor för tidig!

Tanken denna tisdag var att fånga skönheten i Rhododenron på Sofiero slottsträdgård i norra Helsingborg. Vissa arter var framsprungna, medan andra knappt kommit i knoppstadiet. Oavsett så är detta en plats som man bör/kan besöka vid vilken tid på året som helst. Skönheten finns här vid gamla Hertigen av Skåne, Gustav VI Adolf, som hade detta som sitt sommarresident ända tills han dog den 15september 1973. Sofiero var en bröllopsgåva från Oscar II, hans farfar.
Idag är det ett väldigt populärt resmål inte bara för Helsingborgarna, utan från många platser runt om i världen kommer turisterna.

Som du ser är platsen skön även utan blommande Rhododendron.

/ Lars

I ensamt majestät

Tusentals platser passerar vi under årens lopp, tusentals enskilda detaljer som de flesta inte ser. Många är vi dock som ser det eftersom våra ögon iaktar hela tiden efter nya fotografiska objekt. Har man turen att bära på kameran så är det bara till att "skjuta" på objektet. Många andra som inte använder kamera över huvud taget ser det ändå. Några ser detaljer i hus man passerar dagligen, andra observerar hur blomningen fortlöper i en specifik buske eller plats. Allt beroende på ens intresse helt enkelt.
Dagens bild är från Pildammsparken i Malmö precis intill dammens vattenyta.

Tycker själv att det är en skön harmoni i den.

/ Lars

På min lilla runda

Då ser jag aldrig rådjur eller större djur, förutom hundar som jag väl knappast kan räkna in, eller? Nä, tänkte väl det ...
Själva naturupplevelsen är det som får både ner mig i varv som ny energi för fortsättningen av dagen. Husie mosse är "min" plats på kartan där jag får allt detta. Längst i söder av den lilla sjön finns en bänk som vetter ut mot en liten ö i sjön där framför allt gräsänderna håller till och bygger bo. Andra gäster i vattnet är en svan-familj som väldigt ofta får upp till sju ungar. Gäss av olika slag häckar också där precis som sothönsen. Det är dock inte så mycket fågel där nu som när sjön var alldeles ny. Just det, den är konstgjord!
En karta över området ser du precis nedanför här ...

Husie mosse nere till vänster i kartan

Området är inte stort men ändå tillräckligt för mig och alla hundägare i området kring gamla LV 4:as område. Vet inte hur många gånger jag varit där de senaste 15 åren, men de är många precis som mina fotografier därifrån ...

Vid ett speciellt tillfälle varje år tar jag mig dit oavsett om jag varit där 1000 gånger innan, och det är när orkidéerna börjat blomma. Det ni, de é en häftig grej för en som tycker om denna växtfamilj ...

... ett exemplar av blomman ser du nedanför ...

Troligen en Majnyckel (Dactylorhiza majalis)

/ Lars