Soon we are approaching the peak of the autumn colours

 One of the most beautiful seasons, in my opinion, is autumn. Maybe because then the autumn cold starts to bite the skin a little extra, but above all because it explodes in every imaginable color out in our forests.

These two photos show an incredibly beautiful forest just 7.5 km as the crow flies from my home. Should visit the forest (the Beech forest by Torup's castle) which is still easily accessible.

Recommended to all of you!

For those without a car, there are bus options from Södervärn out to Torup Castle. Regional bus 148 is it. Or take your bike ;-)

/ Lars

In the middle of the forest

 The Boskogen nature reserve hides some fun stuff, such as this house (which I think burned down once). Wonder what they will use this skeleton for? All the rubble that was both inside and outside the walls is now as if blown away, and a plate has been put up around the entire upper part of the outer walls.

/ Lars

Vilka naturupplevelser!

 Knappt tre mil från var jag bor ligger dels ett av Sveriges minsta nationalparker, om inte den minsta,  Dalby Söderskog. En lummig plats som gör sig allra bäst på våren när vitsipporna blommar och fåglarna sjunger så vackert för en.

Tar man sig ytterligare några kilometer österut förbi Dalby så finner man ett gammalt stenbrott som heter Knivåsen. En populär badsjö som inbjuder till höga hopp i det djupa vattnet.

Igår, läs den 5:e augusti, var jag på båda dessa ställen tillsammans med min vän Matts för fotografering. Jag har fått dille på att ta bilder i så kallat HDR (High Dynamic Range) där man sammanfogar tre bilder till en som slutresultat. Tanken, för min del, är att få ut många detaljer från var och en av de tre, som skapar en speciell känsla i slutresultatet. Många bilder som kallas HDR är i absolut överdrivet stuk, och passar inte mig. Jag är nu inte speciellt duktig på denna teknik, men fortsätter få ut bästa tänkbara bild, och kanske en dag sitter den där.

Även några bilder från återfärden kommer med, bland annat Norra Ugglarp och utanför Bara.

Stenarna omgärdar Dalby Söderskog

Det vilda får ta över i nationalparken

Vyn möter en vid Knivåsen

Grunt på några ställen, desto djupare på andra.

Kittlade i benen vid de höga höjderna.

Upp och nedvänt naturreservat genom Lensball

Förvridet träd vid Norra Ugglarps bygdegård

Matts fann ett uttjänt redskap som snart slukats av naturen

Balarna kommer snart att plockas in. Nära Bara.

Samma fält mellan Bara och Stora Mölleberga.

/ Lars

Ännu en oas!

(Klicka på bilderna för att se dem större)

När jag vaknade ville jag bara ut och få luft och ta lite bilder. Redan vid frukostbordet funderade jag på Eslöv, och så blev det. På (kan man säga så? Det bör väl vara i) tåget funderade jag på en runda mot medborgarhuset, vidare till kyrkan, stenberget och sist men inte minst Trollsjön. Hoppade (snarare gick i lugn takt) ut ur tåget, ner för trappan och till tunneln under alla spåren. 

För att komma till de platser jag nämnde är det enklast att ta till vänster upp mot stationen.

Jag tog till höger istället. På den högra sidan ligger industrier och några bostäder. Förbi min gamla arbetsplats, Tramo, som låg intill där Ö & B idag finns. När jag nu kommit så långt var steget inte långt till Abullahagen och Långakärr, som finns vägg i vägg med Felix, eller vad det numera heter. Passerade livsmedelsindustrin via Kvarngatan och vek av precis efter.

Jag måste erkänna att här har jag nog varit fler gånger efter jag flyttade från Eslöv, än när jag bodde här.

Trots det fina läget är det inte många eslövsbor som besökt platsen. Det som präglar stället är alla stenbumlingar som ligger utspridda, precis som isen för 10000 år sedan la dom. Kor betar platsen för att den inte ska växa igen fullständigt. Idag var jag helt ensam där, bara några fallskärmshoppare syntes i fjärran.

ABULLAHAGEN MED LÅNGAKÄRR! 

Ännu en länk! 

/ Lars

Pictures I like, 22.

Om man tar sig över från Kjugekull i nordöstra delen av Skåne till den nordvästra, så hamnar man kanske där vi nu befinner oss. Hovs hallar heter platsen. Knappt en mil väster om Båstad finns platsen. Inte helt enkelt att ta sig ner till strandlinjen, men är mödan värt då man äntligen nått ner dit. Bilden är egentligen inte märkvärdig på något sätt, förutom att getterna finns med på bilden. De var lite skygga och höll sig en bit bort.

/ Lars

Från Möllehässle till Mölle!

En stilla promenad längs ett bitvis stenigt stråk i naturen. Från busshållplatsen intill Möllehässle gick Lalle och jag ner på grusvägen som tar oss till ett naturreservat med mängder av sten. Platsen har fått namnet Möllehässle fälad, tidigare Mölle fälad. Mer om denna fina plats kan du läsa om på LÄNSSTYRELSENS HEMSIDA.

Promenaden tog några timmar i anspråk eftersom både Lalle och jag jagade motiv. Sträckan kan kanske varit runt 2 o ½ km lång.
Du kan se ungefär hur vi gick på kartan som kommer nedanför här.

Vi startade vid 1 och avslutade vid 2:an. Jag hoppas bilderna kan inspirera även dig att besöka platsen. Vill man ta en lite längre sträcka stannar bussen vid Krapperups slott eller innan vid Lerhamnsvägen. Då blir sträckan omkring 4 km istället.

/ Lars

Ner och upp!

Lördagen den 11 februari 2017 var en solig dag, och med någon minusgrad i luften. Lalle och jag bestämde oss för att åka till Glumslöv och fotografera i backarna där. Från stationen drog vi oss söderut mot resrevatet som är bedårande vackert. Utsikten är magnifik och ett måste för varje skåning någon gång i livet.
Jag tror jag håller tyst en stund och låter dig själv följa med på vandringen.

På vägen mot Öresund var det medvind, medan vägen tillbaka uppför var motvind. Tufft för en "gammal gubbe" att vandra med kall vind rakt i ansiktet. Nästa gång tar jag även långkallingar på mig . . . 

/ Lars