Från filmpalats till skrotplats.

Nu överdriver rubriken lite vad som kommer här nedanför. Ok, jag var vid Ystads (ena) stolthet idag, det gamla regementet som härbergerar bland annat en större byggnad där både Wallander och Bron delvis spelats in. Jag och Lalle vandrade runt i området och hamnade på baksidan av detta filmpalats. Där stod en man och rökade med en kopp kaffe i andra handen. Vi kom att talas vid, och snart så fick vi besöka insidan av huset. Det är den nyaste av byggnaderna på gamla P7:s område, i ett sista försök att få försvarsmakten att besinna sig med nedläggningen. Men det hjälpte inte.
Det var en aning för mörkt för att fånga bra bilder där inne.
Skrotplatsen då? Jo, i industriområdet intill finns det några bilskrotar, varav en såg lockande ut. Naturligtvis frågade vi ägaren om lov att fotografera, och javisst får ni det. Det intressantaste med hans plats var samlingen av olika emblem mm på sin stuga. Även stugan var för mörk för bra bilder, så utsidans utsmyckning får duga.
Här lite bilder från dagens lilla runda på cirka 6 km.

Från en av alla tegelväggarna på P7:s gamla regemntområde i Ystad.

En detaljbild från regementet.

Plåt och tegel.

Mycket el förbrukades troligen dagligen här.

Här ser man en "plakett" med alla namnen på de som var med i Wallander-produktionen. 12 filmer blev det, 2 långfilmer och 10 TV-avsnitt, då med Krister Henriksson.

Enda bilden inifrån filmstudion.

Man skymtar de stora kulfången som fanns/finns över skjutbanornas loppbana.

En kille vi träffade på visade oss både var hackspettsbo och rävgryt fanns på denna korta sträcka fram till andra sidan dungen.

Och så skroten, en hjullastare som är lika gammal som ägaren själv. Enligt honom själv.

Detaljer från en av skrotbilarna.

Ännu en skrotbil.

Intressantast var precis utanför hans arbetsbod, med alla detaljer som är där.

Ny silos vid värmeverket i Ystad.

Texten/bilden talar för sig själv.

Väl hemma flög pjoddarna iväg för övernattning.

Rundan var speciellt intressant idag då vi träffade på ett antal intressanta människor. En dagisfröken var nyfikna på om vi tog bilder på "hennes barn". Naturligtvis gjorde vi ju inte det. Som amatörfotograf är du väl medveten om att fotografera barn är ett förbjudet ämne, om inte överenskommelse finns. Nästa person var mannen som visade in oss i filmstudion. Tredje personen den unga mannen som talade om var det fanns spännande fågelbo och rävlya för oss. Mannen på skroten var urtrevlig och visade oss även in i sitt allra heligaste, kontoret med alla detaljer han hittat i olika bilar under årens lopp. Underbyxor han hittat har fått en hedersplats och det första man ser på kontoret.

/ Lars